Skip to content

Taktslag från en själ Posts

Formuleringar på flykt

Det är som om alla mina försök till formuleringar flyr mig för tillfället. Om de någon gång har börjat få form i mitt huvud, så är de sedan länge borta när jag väl försöker skriva ned dem på ett papper. Endast brottsstycken finns kvar när jag fattar tag i pennan. Lösryckta ord uppslitna ur sina sammanhang. Vad orden en gång ville säga vet jag inte längre. Det enda de vittnar om är skuggor av något…

Leave a Comment

April i form av en haiku

Grus sopas undan, snödroppen vågar sig fram. Tinar frusen själ. Sista mars. Jag är tillbaka vid min utgångspunkt. Tillbaka till navet i mitt liv. Med mig hem hade jag sju böcker av William S. Burroughs och en bunt nya minnen och erfarenheter. Kvar lämnade jag delar av mig själv jag som jag inte längre behöver. Det är dumt att släpa runt på för mycket. De sista dagarna tillbringade jag på caféer inne i Luang Prabang.…

Leave a Comment

One more cup of coffee for the road

Alla stora äventyr börjar med en kopp kaffe. En ny dag i livet. Ett möte mellan två människor som vill upptäcka varandra. Inledningen till ett prosaiskt mästerverk. En resa långt bort från hem och vardag. För många är kaffe en trygghet som värmer, förenar eller väcker något till liv. För andra – däribland undertecknad själv – är kaffe dessutom ett nödvändigt ont. Vad vore livet utan koffeinets (eller teinets; kärt barn har många namn) neurostimulerande…

Leave a Comment

Att vara ute och cykla

”BRYT!” skriker regissören av mitt liv inuti mitt huvud. Jaha. Vad är det nu då? Har jag frångått manus? Är jag inte trovärdig nog? Var jag otydlig någonstans? I brist på svar börjar jag ofta ägna mig åt självreflektion. Så jag stannar upp, tänker efter, maler runt de uppkomna tankarna en stund och kommer slutligen fram till att jag är ute och cyklar igen. De där cykelturerna är återkommande inslag i livet. För det mesta…

Leave a Comment

En frusen röst i fjärran

En sång med en klang av klagan som rusar genom den stillastående och iskalla morgonluften vid en tid då världen ännu inte har hunnit vakna. En elegi under stjärnorna, vilkas lågor fortfarande är vid liv. Jag minns hur jag i min tidiga ungdom lät mig trollbindas av en frusen sjö som sjöng på avstånd. Hur jag – iklädd värmande och otympliga kläder – låg på rygg i mörkret nedsjunken i decimeterdjup snö och blickade ut…

Leave a Comment

Organiserat kaos

Som jag utlovade för några månader sedan så har jag nu äntligen tagit mig själv i kragen och återskapat (nästan alla) mina gamla texter som försvann. Några valde jag att utesluta på grund av bristande relevans eller estetik, men det är knappast något som lär märkas. De många texterna har hursomhelst återuppstått i ett slags bokform. För detta använde jag LaTeX som typsättningssystem, vilket var ett projekt i sig. Väldigt vackert blev det i alla…

2 Comments

Vegetabilisk visdom

Hur mycket livskunskap ryms det i en torkad böna? Frågan kan tyckas vara idiotisk och imbecill, men granskas den lite närmre så upptäcker man snart att det finns lagom med substans. Svaret är nämligen att det ryms oerhört mycket av en hel del i en torkad böna. Allting har en inneboende potential. Under rätt omständigheter kan denna få möjlighet att slå ut. För en människa kan det handla om en sådan enkel sak som att…

Leave a Comment

Ett problematiskt pronomen

”Var har ni varit någonstans?” Frågan slog mig som en rak höger med full kraft. Jag var knockad till golvet, och det gjorde ont. Inte för att jag på något vis ansåg biträdet på Forex vara nyfiket, utan för att hen tycktes se fler än en person framför sig. Vem? Vilka? Var? Jag snavade i sinnet men återfick fattningen och besvarade spörsmålet utan några vidare krusiduller eller utläggningar. Fick mina pengar i handen och lämnade…

Leave a Comment

Una aventura catalana

Ibland är livets vändningar allt bra underliga. En öppning mellan universums hinder dök upp som från ingenstans, och plötsligt befann jag mig otroligt nog ändå i Kataloniens huvudstad och Spaniens andra största. Barcelona. Under fyra nätter har jag alltså soffsurfat hos en snubbe som måste vara något av ett skänk från ovan för just en soffsurfare. Det var som om vi hade känt varandra hela livet. Okomplicerat och öppet. Jag – som inte hade förväntat…

Leave a Comment