Skip to content

Taktslag från en själ Posts

Gogol och bibliotekssyndaren

För ett tag sedan lånade jag två böcker på lasarettsbiblioteket av Nikolaj Gogol, varav den ena hette Överrocken och handlade om just en överrock. En kort novell om Akaki Akakjevitj som för surt förvärvade rubler inom sitt dötrista byråkratiska ämbete i Sankt Petersburg köper en ny kappa som han ganska omgående blir bestulen på, dör i sviterna av kylan och sedan hämnas på den sanktpetersburgska befolkningen i efterlivet genom att rycka av förbipasserandes överrockar, i hopp…

Leave a Comment

Ord som begravts under sand

Gång på gång så konstaterar jag för mig själv att jag inte längre vet vad jag ska skriva. När jag trodde att orden äntligen skulle komma flygande som stekta tofublock in i munnen på mig (vegansk parafras av knugens jultal från 2002, i sin tur inspirerad av den tyska överflödssagan Schlaraffenland) så ekar det tomt i vokabelförrådet. Inspirationskällorna tycks ha sinat mer än någonsin. Det är lika torrt som bland Saharas sanddyner. Mina ord har begravts…

Leave a Comment

Få frysen fri från frost

Kalenderårets första dag är en utmärkt dag för att frosta av frysen på. Tänk vad befriande det är att få bli av med alla dessa isklumpar som bara sitter i vägen i ens vardag. Dessa små glaciärer i miniatyr, som med tiden långsamt har byggts upp utav ett otal iskristaller genom kemiska processer.  Med samma, omvända process kan man få sådana saker att försvinna. Som när snön smälter bort i vårsolens värme. Egentligen är det…

Leave a Comment

Astrala andetag

Så kom november för att ännu en gång klä av trädkronorna inför vintern. Nu står världen utanför lika tyst och tom som det varit här inne de senaste månaderna. Jag har inte skrivit mer än nödvändigt sedan i somras, då verkligheten tillfälligt trollband mig. Först så fanns helt enkelt inte tiden, och när den väl infann sig så var istället lusten borta. Kanske kan jag snart återfå bådadera. Jag har insett att det inte finns…

1 Comment

Glittertind

Kanske var det utsikten, sällskapet eller solens strålar som fick mig att återigen hålla andan och tiden att stanna. Tystnaden hade redan hunnit luckra upp världens alla bekymmer för ett ögonblick. Jag fick kisa, trots solglasögon. Den soldränkta snön var bländande vit. I stunden blev det mesta obetydligt. Jag tror att det är just den känslan som jag dras till. Upplevelsen av oändlighet och sorglöshet får mig att ständigt längta tillbaka till bergstopparna, ända sedan…

Leave a Comment

Höga berg och djupa dalar

När vardagen varit inrutad och planlagd med allt som hör vardagen till, så har det spontana och oväntade varit välkomna inslag likt tillfälliga avbrott i min slentrian. För det är sådant som hänger kvar i form av doftstråk och dimslöjor när rutin åter tar vid. Kanske måste man lära sig att undermedvetet upplåta utrymme i vardagen till sådant som normalt inte finns där för att skapa dynamik. En livsrytm danad som ett landskap utav höga…

Leave a Comment

En hjälpande hand

Kånkandes på ett paket och med världen höljd i dunkel bakom ett par solglasögon gick jag på grusvägen som leder till mitt bostadsområde i godan ro. Solen sken och sommarvindarna smekte. Tankarna kan ha varit precis var som helst, när mitt fokus plötsligt hamnade en bit bort vid sidan av grusgången i ett lågt buskage. Hade jag sett rätt? Nyss var där en liten och skröplig tant, men så försvann hon bara i tomma intet.…

Leave a Comment

Regndroppsrytmer

Som oregelbundna trumvirvlar slår regndropparna mot mitt köksfönster. Utanför är det mörkt, och klockan har sedan länge passerat midnatt. Både kroppen och hjärnan är klarvakna och lär vara så några timmar till, för dygnsrytmen fasförskjuts de veckor som jag arbetar natt. Under mörkrets timmar är världen så annorlunda. Den är tyst och stilla. Som om precis allting sover. Då finns det gott om tid och utrymme åt att tänka för den själ som är vaken.…

Leave a Comment

Nostalgia Locomotive

Minns ni låten Nostalgia Locomotive med bandet The Mo från 2004? Inte? Det gjorde åtminstone jag plötsligt häromdagen, rakt ur tomma intet. Det var i samband med att jag lyssnade på A Soapbox Opera av Supertramp (som inte alls har med det tidigare att göra på något sätt, ska tilläggas) som den dök upp i mitt huvud likt en blixt från en klar himmel, eller kanske snarare mer likt en sval, smekande vindpust under en…

Leave a Comment

Vintern rasar ut med Valborg

Sista april bjöd på en ljummen kvällsluft. Det kändes nästan som om jag svävade genom stan på min cykel när jag tog mig hem från gymmet i det djupblåa skymningsskenet. Mina lungor fylldes upp med en blandning av brandrök och ungdom. För många hade nog kvällen bara börjat där, men för mig kändes det som om det var slutet. Mina muskler var trötta och lite ömma och mitt sinne var rofyllt. Det fick räcka så.…

Leave a Comment