Skip to content

Taktslag från en själ Posts

Den stora finalen

Mer än ett helt års slit och kamp börjar närma sig sitt slut. Vätternrundan är om ett några dagar, och därmed också sista delen på min klassiker. Är jag redo? Jag kan redan nu säga att det inte blir någon dans på rosor. Det lär bli mitt livs största utmaning hittills att låta kroppen arbeta konstant i +12 timmar. 300 kilometer är ingen liten sträcka. Det kommer vara slitsamt. Det kommer göra ont. Jag kommer…

Leave a Comment

Kär i en död

Det har ösregnat hela dagen. Jag sitter med en kopp kaffe och tre stycken utkast till texter som jag aldrig slutfört. De har en gång påbörjats, för att sedan avfärdas av olika skäl. I brist på lust, tid och kravlöshet har de fått bida sin tid utan att varken jäsa eller gro. Jag inser att min skrivarådra har drabbats av flera problem. Bristen på tid och lust som tidigare nämnt är naturligtvis en bidragande faktor…

Leave a Comment

Notre-Dame de Paris

Det är med förfäran jag följer nyhetsrapporteringarna från ett brinnande Notre Dame. Ett mästerligt byggnadsverk som tycks vara bortom räddning. Lågorna slår mot skyn. Rökpelaren tornar upp sig. Taket rasar in och spiran faller. Tanken på att denna gotiska katedral som stått där i ett eller annat utförande i snart ett millennium ens skulle kunna ödeläggas har liksom aldrig slagit mig. Jag personligen har främst tre minnen av Notre Dame. Det första är naturligtvis Disneys…

Leave a Comment

Skuggor i universum

Tänk dig ett universum i totalt mörker. Ett universum där galaxer glesats ut och stjärnorna slocknat, en efter en. Ett universum där endast svarta hål lurar med ofattbara avstånd mellan varandra i rymden. Och så tids nog dunstar även dessa bort, partikel för partikel, enligt teorin om Hawkingstrålning. Till slut återstår intet. Detta deprimerande framtidsscenario läste jag i en bok om universum någon gång för många år sedan. Kanske var det i en av Hawkings…

Leave a Comment

Minnen från en annan latitud

I vindens sus och vid vattnets glittrande så framkallar jag ett minne. Flera minnen. Eller… egentligen kanske det inte ens är minnen. Snarare ett sammelsurium med brottstycken av sådant jag tänkt och förnummit. Jag sluter mina ögon, och förflyttar mig i tid och rum. Jag befinner mig på en marknad och stanken av fisk och kadaver är nästan olidlig. Hettan från solen likaså. Marken under mina fötter är en enda lerig sörja. Smutsigt vatten stänker…

Leave a Comment

Ekvilibrium

Det är visst något särskilt när våren är på väg. Man hör fiskmåsarnas gälla rop. Man känner soltrålarnas värme och doften av fjolårsgräs. Dagarna blir längre och ljusare. Människor förälskar sig i tid och otid. Det som gömts i snö kommer fram i tö när vintern åter reduceras till ett minne blott. Blåsten tilltar när marken värms upp, och plötsligt så går man i kraftig motvind. Man går i motvind, ja. För mig innebär våren…

Leave a Comment

Ett liv i lärande

Man brukar ju säga att man lär sig något nytt varje dag, att man lär för livet och så vidare. Ändå känns det som att det här med lärandet har stagnerat för min del; att jag står och trampar på samma intellektuella nivå med samma gamla kunskaper eller erfarenheter. Naturligtvis är det ju inte så, för det senaste året har jag lärt mig massor. Jag har lärt mig hur man åker längdskidor, hur vallning fungerar…

Leave a Comment

Le monde large est beau, et je ne sais pas

Le son de l’hiver.  Utanför mitt fönster yr snön runt i vinden. Det liksom hörs att det är februari. Ljudet av vinter. Oui, c’est le son de l’hiver. Min hjärna är fylld till bredden av lösryckta fraser på flertalet olika språk. Доброе утро (Dobroye utro) betyder visst god morgon på ryska, och សួស្តីខ្ញុំឈ្មោះហាណា (suastei khnohm chmuah hanna) säger jag när jag introducerar mig själv på khmer. Ça va? Bien! សុខសាប្បាយទេ? (soksabbay dtei?). Mi amore! Come stai? Det är trots allt…

Leave a Comment

Springa vidare

Det är än en gång den första januari, och jag har ägnat den senaste kvarten åt att stirra på ett tomt dokument. Utanför fönstret sträcker sig himlen liksom oändligt blå mot horisonten. Jag tänker att jag borde gå ut och absorbera solljuset en dag som denna, samtidigt som jag verkligen har bestämt mig för att skriva ett par rader årets första dag till ära. Jag skulle naturligtvis kunna göra saker i en annan ordning, men…

Leave a Comment

Cirkelresonemang

Jaha. Här har det alltså ekat tomt sedan i somras, då gräset var grönt, världen varm, kvällar och nätter ljusa och livet på många vis annorlunda. Jag minns ljumna skymningstimmar då behagligt sötvatten omslöt min kropp i jakten på fler kilometer inför Vansbrosimningen. Jag minns gassande turer under en stekande sol i sadeln på landsvägar, som för en stund förenade nytta med nöje. Jag minns långa löprundor med vätskeblåsan troget på ryggen som rehydrerade mig…

Leave a Comment