Skip to content

Taktslag från en själ Posts

Notre-Dame de Paris

Det är med förfäran jag följer nyhetsrapporteringarna från ett brinnande Notre Dame. Ett mästerligt byggnadsverk som tycks vara bortom räddning. Lågorna slår mot skyn. Rökpelaren tornar upp sig. Taket rasar in och spiran faller. Tanken på att denna gotiska katedral som stått där i ett eller annat utförande i snart ett millennium ens skulle kunna ödeläggas har liksom aldrig slagit mig. Jag personligen har främst tre minnen av Notre Dame. Det första är naturligtvis Disneys…

Leave a Comment

Skuggor i universum

Tänk dig ett universum i totalt mörker. Ett universum där galaxer glesats ut och stjärnorna slocknat, en efter en. Ett universum där endast svarta hål lurar med ofattbara avstånd mellan varandra i rymden. Och så tids nog dunstar även dessa bort, partikel för partikel, enligt teorin om Hawkingstrålning. Till slut återstår intet. Detta deprimerande framtidsscenario läste jag i en bok om universum någon gång för många år sedan. Kanske var det i en av Hawkings…

Leave a Comment

Minnen från en annan latitud

I vindens sus och vid vattnets glittrande så framkallar jag ett minne. Flera minnen. Eller… egentligen kanske det inte ens är minnen. Snarare ett sammelsurium med brottstycken av sådant jag tänkt och förnummit. Jag sluter mina ögon, och förflyttar mig i tid och rum. Jag befinner mig på en marknad och stanken av fisk och kadaver är nästan olidlig. Hettan från solen likaså. Marken under mina fötter är en enda lerig sörja. Smutsigt vatten stänker…

Leave a Comment

Ekvilibrium

Det är visst något särskilt när våren är på väg. Man hör fiskmåsarnas gälla rop. Man känner soltrålarnas värme och doften av fjolårsgräs. Dagarna blir längre och ljusare. Människor förälskar sig i tid och otid. Det som gömts i snö kommer fram i tö när vintern åter reduceras till ett minne blott. Blåsten tilltar när marken värms upp, och plötsligt så går man i kraftig motvind. Man går i motvind, ja. För mig innebär våren…

Leave a Comment

Ett liv i lärande

Man brukar ju säga att man lär sig något nytt varje dag, att man lär för livet och så vidare. Ändå känns det som att det här med lärandet har stagnerat för min del; att jag står och trampar på samma intellektuella nivå med samma gamla kunskaper eller erfarenheter. Naturligtvis är det ju inte så, för det senaste året har jag lärt mig massor. Jag har lärt mig hur man åker längdskidor, hur vallning fungerar…

Leave a Comment

Le monde large est beau, et je ne sais pas

Le son de l’hiver.  Utanför mitt fönster yr snön runt i vinden. Det liksom hörs att det är februari. Ljudet av vinter. Oui, c’est le son de l’hiver. Min hjärna är fylld till bredden av lösryckta fraser på flertalet olika språk. Доброе утро (Dobroye utro) betyder visst god morgon på ryska, och សួស្តីខ្ញុំឈ្មោះហាណា (suastei khnohm chmuah hanna) säger jag när jag introducerar mig själv på khmer. Ça va? Bien! សុខសាប្បាយទេ? (soksabbay dtei?). Mi amore! Come stai? Det är trots allt…

Leave a Comment

Springa vidare

Det är än en gång den första januari, och jag har ägnat den senaste kvarten åt att stirra på ett tomt dokument. Utanför fönstret sträcker sig himlen liksom oändligt blå mot horisonten. Jag tänker att jag borde gå ut och absorbera solljuset en dag som denna, samtidigt som jag verkligen har bestämt mig för att skriva ett par rader årets första dag till ära. Jag skulle naturligtvis kunna göra saker i en annan ordning, men…

Leave a Comment

Cirkelresonemang

Jaha. Här har det alltså ekat tomt sedan i somras, då gräset var grönt, världen varm, kvällar och nätter ljusa och livet på många vis annorlunda. Jag minns ljumna skymningstimmar då behagligt sötvatten omslöt min kropp i jakten på fler kilometer inför Vansbrosimningen. Jag minns gassande turer under en stekande sol i sadeln på landsvägar, som för en stund förenade nytta med nöje. Jag minns långa löprundor med vätskeblåsan troget på ryggen som rehydrerade mig…

Leave a Comment

Äter gör man, ändå dör man

Första juli och halva året har därmed passerat. Det är söndag, och enligt den heliga skrift således vilodag.​ Detta gäller dock inte en landstingsanställd. Helgkvällstjänst hägrar. Trots det har jag knappt kommit igång med dagen. Sängen ä​r obäddad, grötkastrullen odiskad, matlådan halvfärdig och himlen är samvetsförstörande klarblå. Jag gick dessutom upp senare än planerat. Skippade det där simpasset jag tänk få till på morgonkvisten. Så många måste. Så många bör. Så många vill. De senaste månaderna…

Leave a Comment

Gogol och bibliotekssyndaren

För ett tag sedan lånade jag två böcker på lasarettsbiblioteket av Nikolaj Gogol, varav den ena hette Överrocken och handlade om just en överrock. En kort novell om Akaki Akakjevitj som för surt förvärvade rubler inom sitt dötrista byråkratiska ämbete i Sankt Petersburg köper en ny kappa som han ganska omgående blir bestulen på, dör i sviterna av kylan och sedan hämnas på den sanktpetersburgska befolkningen i efterlivet genom att rycka av förbipasserandes överrockar, i hopp…

Leave a Comment