Som oregelbundna trumvirvlar slår regndropparna mot mitt köksfönster. Utanför är det mörkt, och klockan har sedan länge passerat midnatt. Både kroppen och hjärnan är klarvakna och lär vara så några timmar till, för dygnsrytmen fasförskjuts de veckor som jag arbetar natt. Under mörkrets timmar är världen så annorlunda. Den är tyst och stilla. Som om precis allting sover. Då finns det gott om tid och utrymme åt att tänka för den själ som är vaken.

Med ett ostadigt aprilväder kom visst även sinnet ur balans. Det berodde nog inte så mycket på just vädret i fråga, men det är roligt att se samband där samband inte finns. Jag hade svårt att fokusera mina tankar, och att skriva mer än ett par ord åt gången var det inte tal om. Däremot kan jag se ett samband mellan värmens och ljusets återkomst, och lugnets dito. För vem blir inte salig av att känna solens strålar på sin hud? De senaste dagarna har jag återgått till mitt ursprungsläge. Jag har städat upp i mitt huvud och frigjort plats åt nya intryck och tankar. Ibland behövs en liten återställning.