Skip to content

En svart fredag

Människor drunknar på Medelhavet och städer demoleras i Mellanöstern. Vår planets genomsnittliga temperatur ökar med ytterligare någon tiondels grad celsius och på den afrikanska kontinenten svälter miljontals människor till följd av dåliga skördar på grund av torka. Men vad gör vi i Sverige? Importerar en vidrig konsumtionskultur från andra sidan Atlanten som traditionellt sett inte fyller någon som helst funktion för mänskligheten annat än för handeln, som under ett kort tidsfönster kan boosta sina kapitaltillskott med lockpriser på varor som vi absolut inte har något behov av. För vad gör man när det inte finns behov? Jo, man skapar ett behov. Konsumismen är bra på att övertyga oss om att vi blir lyckliga bara vi köper just det där specifika föremålet.

Ett exempel på villfarelse är användandet av ordet tjäna i köpesammanhang. ”Du tjänar si och så mycket om du slår till på det här helt meningslösa erbjudandet just precis nu”. Tjäna? Hur kan jag tjäna pengar på något som tappar sitt monetära värde så fort jag ens tittar på det? Tillåt en icke upplyst att undra. Ordet som eftersöks är antagligen spara, vilket ju är något helt annat. Det bör vara svårt att tjäna pengar genom en investering på kort sikt. Det mesta vi lägger pengarna på kan knappast kallas investeringar. På lång sikt är det väl tänkbart att en antikvitet, ett konstverk eller en bostad, för att nämna några exempel, kan ge lite avkastning. Men det är som sagt på lång sikt. De flesta människor är kortsiktiga och vill att saker ska hända nu och kanske allra helst igår.

Vilka blir egentligen konsekvenserna av ett samhälle som bygger på ständigt ökande tillväxt? Vi måste producera mer så att vi kan sälja mer så att vi kan konsumera mer så att vi måste producera mer et cetera. Där julhandeln ska slå rekord år efter år. Där vi skulle behöva 4,2[1] jordklot om alla levde som den genomsnittliga svensken. Slutligen hamnar vi dock i ett moment 22, för om vi inte konsumerar sådant som främst produceras i utvecklingsländer så bidrar vi heller inte till att öka det totala välståndet i världen. Det är förståeligt att alla vill uppnå den materiella och finansiella standard och välfärd som vi i väst har åtnjutit sedan länge. Men till vilket pris då, och vad är rätt väg att gå? Människor som arbetar under slavliknande förhållanden för att vi ska kunna köpa kläder och smartphones för en billig peng? Människor som far illa och kanske till och med får sätta livet till för att hålla igång en allt värre slit-och-släng-kultur, där betoningen på slit har tunnats ut? Är det rimligt att orsaka enorma skador på det i slutändan enda hem som vi har, nämligen vår planet? Och är det rimligt att vi utrotar arter som vi egentligen borde leva sida vid sida med, bara för att vi tror att vi kan ställa oss högre än allt annat?

Under Black Friday köpte jag en fransktillverkad glödlampa av halogentyp i en av landets större butikskedjor. Jag köpte den för att jag har varit i behov av en glödlampa i flera veckor. Jag vill mer än gärna kunna se min mat när jag sitter vid köksbordet. Att det blev just fredagen var mest en slump. Det var nämligen den första dagen sedan behovet uppstod som jag orkade konsumera något annat än grönsaker. Mitt samvete fick sig visserligen en törn, men det berodde nog mest på generell klimatångest och bör kanske ses som hälsosamt i måttlig mängd.

Så fick jag i alla fall lite ljus i mitt hus tillslut. Nu kan jag åtminstone se min brysselkål innan jag äter den.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *