Hur mycket livskunskap ryms det i en torkad böna? Frågan kan tyckas vara idiotisk och imbecill, men granskas den lite närmre så upptäcker man snart att det finns lagom med substans. Svaret är nämligen att det ryms oerhört mycket av en hel del i en torkad böna.

Allting har en inneboende potential. Under rätt omständigheter kan denna få möjlighet att slå ut. För en människa kan det handla om en sådan enkel sak som att få en chans att lära sig läsa eller visa vad man går för på fotbollsplanen. För en torkad böna rör det sig om något helt annat och mycket mer självklart: vatten. Allt annat som den torkade bönan behöver finns redan inkapslat inuti den. Det är bönans inneboende potential. Så fort den får tillgång till sitt rätta element, det vill säga vatten, så börjar den genomgå en förvandling. Bönan utvecklas och transformeras. Den gror. Blir större och mjukare. Vattnet behöver varken ändra temperatur eller tillstånd för att bönans förändring ska ske. Det finns redan så mycket kraft i en enda böna, att i kombination med några (många) vattenmolekyler uppnår den sin fulla potential som varit lagrad fram tills nu. Vad är det då vi kan lära oss av torkade bönor? Vill man att något – eller någon för den delen – ska växa och slå ut, så behöver man bara ta reda på vilket som är dess rätta element och tillföra det. Det är då som det uppstår magi.

Ja, jag har groddat mungbönor. Och ja, jag är frälst. Hur häftigt är det inte att efter bara några dagar ha ett kupat handpar full med näring, endast genom att i några steg tillsätta vatten? Hur underbart är det inte att toppa hummusen på en smörgås med något som man själv har givit möjligheten att bli väckt till liv från sitt latenta tillstånd?

Tänk att det är så lätt att bli lyrisk över så lite.